26 januari

Känns som att jag har fastnat. Depressionen blir inte bättre. Ingen har något förslag om vad jag egentligen behöver. Jag vet inte själv vad jag behöver. Livet är en gåta som jag aldrig kommer lösa. Jag har kört fast. Fastnat på botten och kommer inte upp för jag har kedjat fast mig. Ingen kan någonsin rädda mig. Livet känns tomt, hopplöst. Men jag har bestämt mig. Livet är ingenting för mig. Nej tack. LPT:t kan ta sig någonstans för nu vill jag bara försvinna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: