29 juni

Tycker inte alls om nya uppdateringen på blogg.se. Seriöst, jag fattar ingenting.
Annars då?
Jo livet flyter på ganska bra. Träffar min pojk så ofta jag kan. Känner mig lite kär så det är jättemysigt. Hade en fantastisk midsommar hos våra grannar med femkamp, god mat och väldigt trevligt sällskap. Pojken var hos mig från torsdag-söndag så vi hade det väldigt bra.

Har inte självskadat på 16 dagar nu. Det känns också väldigt bra. Har inte alls samma ångest som jag hade för några veckor sedan. Har också börjat med cipralexen. Jag var ju rädd för att jag skulle gå ner mig totalt då jag brukar göra det när jag börjar med ssri men jag har inte alls känt mig så nere så det är så jävla skönt!

Just nu är jag uppe i Dalarna med två kompisar, vi har varit här sen i söndags. Har lite hemlängtan till hästarna och mina katter. Men jag åker hem på lördag så jag får ta igen det då.
Aja det var nog allt för denna gång!

20 juni

Tycker att jag har det ganska bra nu. Har inte börjat med Cipralex än, läkaren hade "glömt" att lägga in den i apodosen. Tror dock att hon är sur på mig och min ssk för att vi "röstade" ner henne, därför hon inte lagt in den. Eller så hade hon bara mycket att göra innan semestern.. 

Ska ha möte också med psykologen jag ska ha i öppenvården nu när min ssk går på semester. Hon gjorde min borderlineutredning så jag vet inte riktigt om jag tycker om henne men jag får väl ge det en chans iallafall. 

Måste berätta också. Jag har träffat en pojke. Eller pojke och pojke, han är 7 år äldre än mig. Världens snällaste. Tror att jag börjar bli kär i honom. En fantastisk känsla. Jag känner mig inte lika ensam sen jag träffade honom. 

Har varit mycket hos våra grannar också. Hon sa att hon ville skriva en bok baserad på mitt liv. Det kändes ganska coolt. Den ska vara inriktad till vårdpersonal samt väktare, eller egentligen alla yrken där dom kan greppa tag i en människa och hålla i den.. 

Ja det får nog vara allt för den här gången.

Cipralex

Ska börja med Cipralex igen. Känns ganska bra att ha den som en grund utöver dom andra mediciner jag har. Eftersom jag inte pratar med min läkare i öppenvården så hade hon först sagt nej till ssri eftersom jag "på pappret" är bipolär typ 2. Dock tror jag inte på den diagnosen, visst jag har haft hypomaniska tillstånd men nä, jag tror inte att jag är bipolär. Jag fick sedan prata med min ssk som i sin tur pratade med läkaren igen och då satte hon in den. Eftersom min ssk har 4 veckors semester snart plus att min psykolog är borta i 8(!!!!) veckor så känns det tryggt att ha en ssri i botten. Vet inte riktigt hur jag ska överleva att dom är borta samtidigt och så länge men tydligen ska jag ha kontakt med en annan psykolog som jag träffat förr i öppenvården så på något sätt så blev det en trygghet också. Det finns någon som jag kan ringa om det skulle bli kris. Jag vet inte, nu blev det mest bara Ordbajs känner jag så jag säger godnatt istället.