Demonerna börjar komma tillbaka. Jag försöker motstå så gott jag kan men det är svårt. Allting är numera inlåst. Knivar, rakhyvlar, piller, bilnycklar.
Även fast jag var inställd på att det skulle bli sämre så känns det ändå så jävla jobbigt. Ångesten, orkeslösheten. Men jag måste försöka hålla ut. Intrappningsfasen är aldrig rolig. Kommer inte att bli det heller. Nej jag hoppas på att jag blir lika pigg som vanligt, och det snart.

Jag har också fått jobb. På ett äldreboende här i närheten. Ska ringa chefen imorgon då jag har fått klartecken från försäkringskassan.

Imorgon har jag möte med min ssk och min nya psykolog. Är ganska nervös men jag tror det kommer gå bra. Skulle det inte gå bra har jag alltid min plan B. Alltid.