Idag hade jag läkarsamtal. Det gick käpprätt åt skogen. Hatar läkare och har alltid gjort. För mig är läkare=makt. Vi hade "samtal" i en kvart. Hon ställde massa frågor och antingen sa jag "ja", "nej" och "jag vet inte". Annars satt jag bara tyst och svarade inte alls. Jag törs aldrig öppna upp mig för läkare och säga som det är. När jag anmälde mig i receptionen fick jag ett MADRS papper. Fyllde i så som jag egentligen kände men när jag räknade ihop poängen så fick jag lite småpanik och slängde skiten . Pratade med min ssk efter och då kändes det lite bättre.